Erfarenheterna från arbetskonflikterna på Electrolux i Mexiko, Chile och Argentina visar att det krävs en gränslös enad front, med mobilisering lokalt både innanför och utanför fabriksgrindarna och internationell solidaritet såväl innanför som utanför de fackliga strukturerna, för att rå på mäktiga multinationella företag som Electrolux. Det skriver Tony Karlsson, aktiv i solidaritetsarbetet med de avskedade Electrolux-arbetarna i Mexiko.
Den 3 februari i år, efter nästan tre års kamp mot avskedanden på Electrolux i Rosario i Argentina fastställde Högsta domstolen att avskedandet var olagligt. Domstolen fastställde även att Lucas Tondo, den enda sparkade arbetaren som var kvar i rättsprocessen, skulle återinsättas i tjänst. ”Lucas Tondos återinsättning i tjänst är ett framsteg och en landvinning som gynnar alla arbetare och alla de som kämpar för rättvisa krav”, skriver den regionala avdelningen av ”Permanenta församlingen för mänskliga rättigheter” (APDH) i Rosario på sin Facebook-sida. ADPH var en av flera organisationer för mänskliga rättigheter, fackföreningar, studenter och andra sektorer som följde med den sparkade arbetaren Lucas Tondo till Högsta domstolen för att ge honom sitt stöd.
Inför första maj i år, i en krönika om kampen mot avskedanden berättar Buletin enREDando, ett språkrör för sociala organisationer i staden Rosario med omnejd hur allting började.
Arbetarna fick reda på att de hade fått sparken eftersom vändkorset förhindrade deras inträde. När de anlände till Electrolux fabrik gav en maskin gröna och röda ljus vilket tillät vissa inträde och nekade passage för andra. När klockan slog sex på morgonen, måndagen den 29 april 2019 tittade de som lämnades utanför porten på varandra och räknade. De var tjugotvå. Ingen hade fått ett uppsägningsmeddelande.
Dessa avskedanden var inte de första. Arbetarna hade redan varnat för att det hade försvunnit mer än hundra jobb sedan januari 2019. ”Och i den sista omgången var det kollegor som jag som inte höll käften”, säger Lucas Tondo till Buletin enREDando. Redan i juni 2019 togs det ett domstolsbeslut i första instansen till fördel för de sparkade arbetarna, och sedan även i en andra instans. Men Electrolux följde inte domarna och föredrog istället att betala böter till arbetarna.
Strax efter att Lucas Tondo hade återgått till sin tjänst blev även fackföreningsledningen på fabriken utmanade och helt ersatta i val. ”Detta var ett svar på löneproblem och permanenta uppsägningar, som facket ignorerat i åratal”, skriver tidningen La Izquierda Diario.
De avskedade arbetarna i Argentina fick ett stort stöd, inte av den dåvarande fackföreningsledningen, men av arbetskamrater och sociala rörelser i ord och i handling, under manifestationer på gator och torg. Det utfördes även en blockad mot företaget, då ingenting kom in eller ut från fabriken under tio dagar. Men trots stor uppmärksamhet i argentinsk media har arbetskonflikten inte omnämnts i svensk media, med undantag av Internationalen (32/2021).
Lite på grund av tillfälligheter och lyckliga omständigheter uppmärksammades det dock av tidningen Kollega våren 2020 att Electrolux i Mexiko hade sparkat arbetare som krävde skydd mot covid-19. Detta fick till följd att Electrolux startade en utredning och inledde samtal med fackföreningen Unionen på Electrolux i Sverige och på nationell nivå och den globala fackföreningen IndustriALL.
Resultatet blev att alla avskedade, inklusive de som redan hade skrivit under en frivillig uppsägning blev erbjudna en betydligt högre ekonomisk kompensation. Dock på individuell basis utan en fastställd norm för kompensation.
Även om det kan sägas vara en seger så uppnåddes inte någon fullständig sanning om Electrolux agerande under pandemin och hälsonödläget och inte heller en fullständig rättvisa för de sparkade arbetarna och de ”utsatta grupperna” för covid-19.
I Mexiko, på Electrolux största anläggning i Latinamerika med cirka 5000 anställda finns heller ingen fackförening. Tidigare försök 2008 att bilda en fackförening ledde till att de drivande krafterna blev avskedade.
Under striden till stöd för de sparkade i Mexiko blev även arbetskonflikten i Chile känd. Sommaren 2021 slog fackföreningsledare larm om att Electrolux nonchalerade deras rätt till kollektivavtalsförhandlingar. Fackföreningen hade presenterat ett så kallat kollektivavtalsprojekt som Electrolux enligt arbetslagstiftningen var skyldiga att svara inom 20 dagar. Eftersom Electrolux inte gjorde det började kollektivavtalet att träda i kraft automatiskt. Men Electrolux följde inte heller detta. Fackföreningen använde sig av den juridiska vägen och av påtryckningsstrejker för att kräva kollektivavtalsförhandlingar. Slutligen med stöd av IndustriALL kunde de dock teckna kollektivavtal. Men fackföreningsledare har på senare tid slagit larm igen om att ”företaget struntar i avtalen och respekterar dem inte”.
Även Electrolux fabrik i São Carlos i Brasilien har stått inför hot om uppsägningar av anställda. Men hotet verkar tills vidare vara undanröjt genom ett avtal om permitteringar med yrkesutbildningar mellan företaget och facken.
Erfarenheterna från Mexiko, Chile och Argentina visar att det krävs en gränslös enad front, med mobilisering lokalt både innanför och utanför fabriksgrindarna och internationell solidaritet såväl innanför som utanför de fackliga strukturerna för att rå på mäktiga multinationella företag som Electrolux.
Fakta: IndustriALL Global Unions är en global fackförening med medlemsförbund, bland annat LO och PTK i Sverige, som representerar över 50 miljoner arbetare i 140 länder inom gruv-, energi- och tillverkningssektorerna. IndustriALL
GU har regionala kontor i över 100 länder. IndustriALL har ett internationellt avtal med Electrolux som är knutet till företagets uppförandekod, för att säkerställa alla arbetstagares rättigheter i hela världen.
Läs mer på Facebooksidan: Stöd de sparkade Maquiladora-arbetarna på Electrolux i Mexiko
371karlsson 